Journalistik KAU

Så var det då dags även för mig att lämna ut adressen till min snabbt ihopsatta blogg. Har absolut noll erfarenhet av detta med bloggande. Anser inte att mitt liv varit direkt händelsefattigt tidigare och är kanske inte dirket överygad om att det här är min grej, mer tvärtom. Hade aldrig lagt ut den här om det inte för att ett obligatoriskt moment i kursen journalistik på Karlstads universitet.

Har hållt mig ifrån bloggvärlden. Skyller på att jag börjar bli gammal. Håret har länge varit grått även om jag till skillnad från många vänner har allt mitt kvar. Har i åratal kallats gubbe av mina barn. Kanske är det därför som denna blogg är betydligt mer lik någons hemsida än just en blogg. Struntar jag i just nu. Här lägger jag ut det jag ska i kursen och annat som jag tycker är kul, troligen mest bilder. Mina hundar och kamerautrustning fick bli första "offren" för att testa lite.

/Mattias

Objektiv till Nikon

Här är de objektiv som jag använder mest:

Sigma AF 120-300/2,8
Ger mycket för pengarna och orginalglugg med detta omfång finns inte. Skarp redan på bländare 2,8. Gedigen pjäs som man gärna inte handhåller. Används mes stativ eller på bilens fönsterkarm där jag gjort ett särskilt fäste med kulled för objektiv.

Nikon AS-s 70-200/2,8 VR
Vardagsgluggen som används mest. Sitter så gott som alltid på vid hund- eller jaktfoto. Underbart skarp och med skakstabilisator. Används i bra ljus ofta med konverter som ger 1,7 ggr förlängning.

Nikon AF 35-70/2,8
Bra normalzoom för fullformatskameror. Mycket skarp. Lite ålderdomlig med skjutzoom med det är mest en vanesak. På plusssidan är att den är betydligt mindre än efterträdarna och att den kan köpas billigt begagnad.

Nikon AF 20-35/2,8
Rejäl vidvinkel till fullformat. Skarp ända ut kanten vilket inte alltid är fallet med vissa piratgluggar i omfånget. Mycket gedigen konstruktion. Kan köpas billigt för ett par tre tusen vilket får anses vara ett fynd eftersom nypriset för den vara cirka 18.000 kr för 12-13 år sedan.

Nikon AF 50/1,8
Litet och billigt. Tar liten plats i fickan eller i väskan. Använder det mest till produktfoton och dylikt - tecknar rakt, dvs återger bilden som den är. Ger bra brännvidd till produktfoto med DX (dvs motsvarar 50x1,5 = som ett 75 mm på fullformat). Oerhörd skärpa för pengarna.

Önskelistan
Om pengarna fanns - ett Nikon 500/4 VR men det får jag nog bara ha våta drömmar om...
Ett riktigt macroobjektiv 105 mm eller 150 mm blir det kanske i vår om verksamheten går bra.

Nikon kamerahus

Det är Nikon som gäller. Även om jag faktiskt använder en kompaktkamera från den mörka sidan (dvs Canon)... så är det Nikon som gäller på systemfronten och så lär det nog förbli.

Nikon D700 - en underbar kamera som möjligen överträffas av Nikon D3. Valde dock D700 eftersom jag ville ha ett mindre hus för resor. Använder min D700 till 90 % med batterigrepp och då är den närapå lika snabb (8 bilder/sekund) som D3:an. Till och med bilder tagna med ISO 4000 ger bilder som är användbara - som jakt- och naturforograf delas tiden i innan och före denna kameras. Det enda jag ångrar är att jag var snål och inte köpte den tidigare...

Nikon D2X - min förra nr 1-kamera som numera bara tas fram vid vackert väder. Den tål nämligen inte att man skruvar upp ISO-känsligheten. Kallas allmänt för "bruskanonen" och den gör skäl för namnet - högre ISO än 400 ger alldeles förbannat brusiga (dvs korniga) bilder. När vädret är vackert eller i studio så är den dock alldeles underbar och läser färger bättre än någon annan Nikonkamera. Vid bra ljus så kommer den fram och då har man nytta av DX-formatets 1,5 ggr skenbar förlängning av objektivets brännvidd.

Kameraväskor

För mitt behov så har jag ett antal olika väskor som jag använder utifrån vad jag ska göra. Ska jag ut med båten så använder jag oftast en verktygslåda i plast som jag invändigt klätt med neopren. Denna ger ett bra skydd för väta, stötar och tål att man lastar annat ovanpå. Att den dessutom är billig gör det inte sämre.

Använder ofta en LowePro Minitrekker ryggsäck. I denna får jag plats med kamerahus, 70-200/2,8, 35-70/2,8 och eller 20-35/2,8 samt en blixt. Den är inte större än att jag kan bära både denna samt bössa när jag jagar.

För korta resor och utflykter där jag bara kan bära en väska så har jag en Crumpler The Champ ryggsäck. Rymmer hus och några gluggar, laptop samt lite kläder som extratröja och regnkläder. Funkar som handbagage på flyget när det gäller längdmått men skulle inte klara en vägning...

Som axelväska använder jag ganska ofta proffsens väska från 80-talet; en Aquila Expressenväska. Rymmer mycket men är ergonomiskt vidrig att bära. Används mestadels i bilen.

Nästa inköp blir en större ryggsäck som rymmer fler och de riktigt stora gluggarna.

Att bo vid kusten

Det är något speciellt att bo vid kusten. Årstidsväxlingarna är liksom tydligare här. Just nu är det inte särskilt inbjudande. Några plusgrader, regn och ganska blåsigt. Alltså ganska normalt sydsvenskt vinterväder. Att ge sig ut och fotografera nu är liksom meningslöst. Allt går i gråskalor och färgbilder blir nästan automatiskt svartvita.

Annat väder var det strax efter nyår. Då höll Kung Bore landskapet i ett järngrepp under någon veckas tid. Snön lyste med sin frånvaro på de flesta håll men det var stadigt kallt. Istäcket växte i skärgården varje dag. Då var det fotoväder! I gryning och skymning kommer det vackra ljuset som fotografer kallar den blå timmen.

Vidvinkelgluggar kan rätt använda ge vackra bilder. Tänk på att det är lätt att motivet blir platt och tråkigt. Ett bra recept kan vara att som på denna bild gå ner lågt. Fotot har jag tagit liggande på isen. Motivet är kusten utanför Sölvesborg . alltså ett litet stycke från där vi bor.

Värmland i mitt hjärta

Jag är och förblir stolt värmlänning. I Östra Ämtervik finns mina rötter och där har jag även kvar min farfars gård som vi besöker vid långhelger och semestrar. Landskapet här kring Fryken är bedårande vackert.

Eftersom min sambo Eva också är värmlänning från början så är valet av Sverigesemester enkelt och givet. Vi har båda två våra föräldrar kvar i Värmland och det känns vemodigt varje gång vi lämnar landskapet. Vem vet, en dag kanske vi återvänder för gott? Bilden är tagen en majkväll söder om Fölsvik på östra sidan om Mellanfryken.

Gråwachteln Clara

Clara är en korsning mellan gråhund och wachtelhund och just nu yngst bland våra hundar. Hon fyller 2 år i maj och har gjort sina första trevande försök som jakthund under hösten. Resultatet är sisådär. Ömsom vin, ömsom vatten vilket är helt normalt när unghundar jagas in.

Hon har i alla fall lärt sig att vildsvin har en stor förmåga att försvara sig när hundar jagar dem. En erfarenhet som första gången gav henne en lufttur utan skador. Hon tittade inte efter vildsvin på tre veckor. Nästa närkontakt gav ett skärsår på gränsen till att behöva sys och några veckor med tratt på vilket alla hundar verkligen avskyr att gå med.

Jag tror på Clara. En mentalt stark hund där föräldrarna valdes mer för sina mentala egenskaper än för jaktliga meriter. Jag vill hellre ha hundar som har något innanför pannbenet istället för att vara rena jaktmaskiner som ger dyra veterinärkostnader, i alla fall om man sysslar med vildsvinsjakt.

Gråwachteln Asta

Asta är en planerad korsning mellan gråhund och wachtelhund. Detta är en vanlig korsning mellan raser för att få fram dugliga vildsvinshundar. Genom nedärvning av gråhundens ställande egenskaper och wachtelhundens drevförmåga så vill man få en hund som dels kan ställa vildsvin och älg men även driva en stund med skall.

Hon har med åren blivit mer och mer lik en gråhund, det vill säga lite envis och inte alltid den bästa kontakten med sin förare. Asta är en rutinerad dam som trots otaliga kontakter med vildsvin aldrig blivit allvarligt skadad. Genom åren har en hel del älg och vildsvin fällts för henne. Numera kompenserar hon en aning vikande fysisk förmåga med rutin. Ett tryggt kort att ta fram för eftersök på älg, vildsvin och kronhjort.

Bilden visar resultatet av ett lyckat vildsvineftersök. Denna färgteckning hos vildsvin förekommer och är på vissa håll till och med vanlig.

Eftersökshunden Sonja

Sonja är resultatet av ett helt oplanerat kärleksmöte mellan en strävhårig vorsteh och en hannoveransk viltspårhund. Jag har jagat ganska mycket med förläldrarna och vet vad dessa går för - annars hade jag aldrig vågar prova en sådan här korsning - det är en mycket ovanlig kombination.

Användningen för denna hund är dels som spårhund efter vilt som skadats vid jakt eller i trafiken. Hon spårar lugnt och metodiskt i lina, ibland också lös. För att bredda användningen så får hon också hjälpa till med apportering. Någon apporteringsstjärna är hon inte och kommer inte att bli det heller. Hon har däremot en fysik som få hundar - hon blir sällan uttröttad och när andra kroknar har hon mycket kvar att ge.

Hon är en tålamodsprövande hund. Hon är mentaltestad och resultatet visar att hon är mycket vek. Vek i detta sammanhang betyder att hon har oerhört lätt att ta till sig minnesbilder, såväl positiva som negativa. Fördelen är att hon är lättlärd, nackdelen är att hon tar misslyckanden mycket hårt. Hennes räddning är att hon har mycket bra nerver, till och med nervfast vilket är ganska ovanligt. Bra nerver betyder att hon snabbt analyserar situationer och tar kloka beslut även i svåra lägen.

Springer spanieln Rob

Vår springer Rob är ett kapitel för sig. Han började sin jakthundsbana som ganska medioker. Ett tag gav vi nästan upp och hade funderingar på att ge bort honom som sällskapshund. Han har nu utveckats till en fullfjädrad jakthund som används till allt.

Ena dagen stöter han fasaner och harar under hagelbössan, nästa dag apporterar han änder i täta vassar och den tredje dagen driver han vildsvin med skall. Han har en enorm arbetslust som bara begränsas av hans egen fysiska förmåga.

Får han däremot stå still några dagar för länge utan arbete så blir han sur och hittar på allehanda djävulskap. Hans egensinnighet kan reta gallfeber på oss och det gäller att då tänka på hur bra han är vid jakt så går det att förlåta honom.