Blogginlägg C, Journalistroman

Mitt val av roman blev "Bokhandlaren i Kabul" av Åsne Seierstad. Det var ju en hel del skriverier kring denna bok som blev en storsäljare när den släpptes i pocketupplagan 2002. Uppståndelsen berodde främst på att Seierstads roman kritiserades av Sultan Khan, bokhandlaren i Kabul som gav namn åt boken som i mångt och mycket handlar om Khans familj. Bokhandlaren valde att ge ut sin egen version av händelserna i boken "Det var en gång en bokhandlare i Kabul". Khans bok sågades av kritikerna som en usel bok och ett försvarstal från en sårad man. Möjligen fick Khans bok världen att betrakta Seierstads roman med lite friskare ögon, dvs var den sann?

Åsne Seierstad är utom alla tvivel journalist. Hon har vid flera tillfällen gjort skildringar från oroshärder runtom världen långt efter att andra mediabevakare lämnat området eller innan de haft modet (eller dårskapen, beror på hur man ser det) att återvända.

Är denna roman ett journalistiskt inlägg eller en roman baserad på fiktion? Det är inte lätt att svara på. Boken inleds med att Seierstad under sju sidor beskriver hur hon levt tillsammans med familjen Khan för att samla fakta till boken. Dessa sju sidor är bokens bästa. Mycket av bokens innehåll har Seierstad upplevt medan annat har berättats för henne. I förorden anges vilka episoder som härrör från vilket och att delar av innehållet får hänföras till hörsägen drar ner det journalistiska helhetsintrycket.

Romanen är skriven i presens och författaren är aldrig en deltagare i handlingen. Detta ger en stark känsla av fiktion trots att jag inte betvivlar att innehållet är mer eller mindre sant. Just detta att hon inte själv kan vittna om sanningshalten i handlingen får mig att hysa vissa tvivel om att allt är korrekt. Men som man säger, ingen rök utan eld, så särskilt långt från sanningen är den nog inte, möjligen lite kryddad.

Emellanåt så slås jag av hur Seierstad låter sina egna värderingar breda ut sig mer än nödvändigt. Hon uttrycker sig nedsättande om feta människor, om människor med smutsiga kläder etc. Hade det varit ren fiktion eller en reseskildring så kan subjektiva beskrivningar vara mer passande men inte i en handling som ska betraktas som ett journalistiskt verk.

Boken är lätt att läsa. Handlingen varvas med bakgrundsbeskrivningar som ger en god portion kunskap om vardagslivet i såväl Afghanistan som Pakitstan. Lite historiekunskap får man på köpet. Den stora behållningen av boken är insikten av det fruktansvärda liv som befolkningen i allmänhet och kvinnor i synnerhet, fick utstå under talibanregimen. Efter att talibanerna störtades så blev det bättre men det är ändå en fruktansvärd skillnad mellan vår syn på jämställdhet och den som råder i Afghanistan.

Jag skulle vilja sammanfatta boken som en läsvärd fiktionsroman med verklighetsbakgrund. Den ger, vare sig den är helt sann eller inte, en bra beskrivning av hur det är att leva i Afghanistan, i synnerhet ur ett feminsistiskt perspektiv. Läs den gärna!